Kalymnos 2009

Egentligen vaknade vi nog först framåt eftermiddagen. Det var en varm dag men solen började redan gå ner och vinden låg på kajkanten vilket gjorde att vissa ångrade att den varma tröjan var nerpackad. Dagen hade börjat kriminellt tidigt med uppgång vid fyrasnåret, skjuts till vår sunkiga flygplats i Götet och vidare mot renare toaletter på kontinenten. Tacksamma av att ha en klätterbäbis i gänget lyckades vi också smita förbi de flesta köerna. Snabbfärjan tog 20 minuter och redan när vi närmade oss Pothia så var det ganska mörkt. Uppskattningsvis 25 klättrare stod uppradade längs mantåget och beundrade den lilla hamnstaden som verkade myllra av liv. Livfull var även den lilla taxi som tog oss till Massouri, här var det inte tal om att störst går först – på Kalymnos går först först.

Gänget delade upp sig i ett antal små ettor i Ambience Studios. Direkt insåg man att standarden skulle bli bättre än på tidigare resor. Den enda riktiga frågan var om inte kokvrån var i minsta laget men detta frågetecken rätades ut då vi några timmar senare satt proppmätta och kanske något mera rundfotade för en svensk hundring (inte mycket till hemmakockande på den här resan inte). Morgonen därpå började med att dörrarna slogs upp ut mot balkongen och vi betraktade en grym utsikt över ön Telendos, snabbt på med badbrallorna och rätt ner i plurret – sommaren var tillbaka!

Efter lite konfererande och ompackande så begav vi för fot fram (eller snarare upp) till den första klippan på resan (eller snarare klippparti då de flesta ”klippor” är olika partier av samma berg) Afternoon & Grande Grotta. Det var inte långt att gå men den sista stigen upp till klippan gjorde ändå att man inte gärna glömde något hemma. Klipporna var så bra och varierande som man bara vågat hoppas på. Ett litet minus är att de mest populära klipporna är välbesökta i oktober och har man behovet att göra en speciellt väkänd led så är det bara att ta en kölapp. Som tur är så finns det många leder på Kalymnos vilket gör att man kan slippa köandet om man bara tittar runt hörnet.

När underarmarna pumpat ur ordentligt kravlade vi oss ner till byvägen igen och stannade vid första halvfyllda uteserveringen som råkade bli mötesplatsen efter klippbesöken varje dag under de kommande veckorna. Mätta och kanske lite halvfulla dök vi därefter ner i havet eller i sängen. På med kvällströjan och in på första bästa Taverna (vi hann prova ett tiotal) för att beställa något mer eller mindre onyttigt men kanske desto mer betydelsefullt; Karafa!

Smack på det igen bara; dagarna tillbringades på diverse mer eller mindre kända klippor där de två mest besökta av vårat gäng var Odysseys och Grande Grotta. Klippor som Arhi, Ghost Kitchen, Poets, Panorama, Afternoon, Illiada och Irox besöktes också. Blandningen av grå vass slabb, vertikal delar med pockets och svagt till mycket överhängande klättring på rundade pumpande tufor på perfekt kalksten var helt enkelt grym. Att få tillgång till så mycket bra onsightklättring var välkommet och Jönssons konstaterande ekade genom resan: ”Det är inte vår sak att gradera ner Kalymnos!” Ett plus i kanten för hyrandet av moppe till de klippor som låg lite mer avsides samt ”färjan” till Telendos / Irox.

Sittandes i ett mörkt och regnigt Sverige i början av november så är det ganska lätt att plocka fram ljusglimtar från resan. Alla härliga samtal om träningsteorier, mer eller mindre lyckade klätterprofiler samt då kvällens bettande om morgondagens bestigningar började; mums! Undertecknad har vidare svårt att inte dra på mungiporna då han framför sig ser en myggbiten AKK-medlem, tittandes ner i en plastpåse där sitt livs fynd (för 20 €) i form av en tvättsvamp ligger. Något sömndrucket frågar han sig: ”Bra köp - vad ska jag med den här till?”